Jag letar fotsteg

Jag letar fotsteg
i mina minnen
söker dem som vandrat
över kullar
över hav

Dom som drömde om något bättre
dom som gav sig av

När jag drömmer dig

Träden växer
medan tiderna förändras
årsring på årsring
i en evig spiral

Generationerna byter kavajslag
men blodet flyter i samma ådror
Flodens vatten hämtar näring
från himlens stjärnor
bland stjärnorna
letar jag dina ögon
Du ska inte förintas
du ska inte glömmas
du lever kvar i mitt barns andning
När jag drömmer dig speglar sig månen i vattnet

För att växa sig vacker

Roten behöver jorden för att växa sig vacker
skönhet kommer ur jord

Roten vet vart den ska, neråt
bildar fundamentet till det som ska resa sig
inget reser sig utan att först
gått in i det mörka
letat i djupet
där hämta näring
för att bli
maskros
kålrot
träd
katt
människa

is som kyler
vind som torkar
regn som blöter
sol som värmer
en allkemisk brygd för rötter
för allt som vill växa sig vackert

Dimman är en raggig hund

Dimman är en raggig hund med tunga ögonlock och blöta fötter
huvudet nerböjt och ögat fyllt med tårar.

Det knastrar när droppar faller
med en duns
landar handlöst
gräver mjuka, djupa gropar
i raggig päls.

dropparna som knastrarr

Färgskikt

Hjärtat

Gör jag det inte utifrån mitt hjärta så brister det, rent ut sagt brister.
Mitt hjärta tåler inte att jag sviker det, lämnar det, utesluter det, att jag inte tar det med i beräkningarna. Därför kan jag inte skynda fram, ständigt måste jag vänta in, lyssna inåt på mitt hjärtas slag, På rytmen som innesluter allt liv.
Och livet levs bara genom hjärtat.

Det är lätt att gå vilse

Det är lätt att gå vilse när hela världen är vit
alla konturer och invanda stigar ligger inbäddade i vitaste vitt.
Skogen är sig inte lik under snötyngda granar.
Men jag fascineras av Kung Vinters vackra salar och jag går längre och längre in i skogen.
Jag plöjer orörd mark med mina kängor, sjunker djupt vid varje steg.

Det är så tyst.
När jag är stilla hör jag tystnaden.
Vårens fågelsång känns långt borta.

Naturen har gått in i sin egen vila under sina vita lakan.

Tystnaden lämnar inga spår i naturen
snön har inga riktmärken att följa.

Jag njuter av stillheten.
Jag njuter av tystnaden.
Jag njuter av det vitaste vitt.

Spår i isen

Spår i isen. Grafiska, svartvita mönster.
Människor, djur, fordon, korsar varandras väg.
Alla fast i tiden, under isens hårda skorpa.
På sina ställen är isen en tunn hinna.
På sina ställen gjuter den djupa spår.
Inlandsisen drog fram, lade sig över landmassan under lång tid, lämnade spår för oss att tyda.
Dagens spår i isen smälter bort vid nästa plask och slask, försvinner lika snabbt som den uppstod.
Vad lämnar vi för spår för framtiden att tyda?

Allting har en början, även denna blogg

Slättadamm, även kallad Hisingsparken, är en park, en skog, mitt i centrala Hisingen.
En grön lunga där jag nästan dagligen går för att andas skogsluft och njuta av naturens växlingar.. Alla årstider har sin egen skönhet och varenda dag bjuder på något nytt, ett skådespel som bara skiftande väder och ljus kan åstadkomma. För några år sedan började jag fotografera under mina promenader, genom kameralinsen blev perspektiven större och detaljerna fler. Mitt öga fångade former, färger och kontraster. Att gå i skogen blev ett äventyr där jag ivrigt undrade, vad ska jag få uppleva idag? Bilder och ord som jag samlat genom åren och fortfarande gör, vill jag med denna blogg dela med mig av. Ibland bara bilder, ibland bild och ord. 

Iskonst i januari