En liten sträcka som får ta lång tid.
Stannar upp. Går nära.
Marken är fuktig och mina byxben blir blöta. Upplöser tiden och låter mig fångas av stunden.
Svamp, blad, kottar, doften av mylla, fuktig mossa. Den gröna mossan är förunderligt vacker för den som går nära.
Jag går nära vattenbrynet, håller mig nära.
Skogen ger mig kraft, leder mig in till mitt centrum.
Jag är aldrig närmare mig själv än när jag är i naturen, i skogen blir jag hel.
