Allt hänger ihop

" Fotograferar du vattnet? "
" Jag fotograferar november. "

Jag pratar med den unge mannen med den blå jackan som stannar till och tittar ner i den leriga pölen, det lilla kärret, som jag fotograferar. Och det är väl egentligen inte mycket att titta på, blöt lera, kladdigt, brunt, grått, kvistar och ris, inte mycket för världen.

" Jag fotograferar november, leran, jorden, det kala, hur det speglar sig i vattnet, träden himlen. "
Den unge mannen ler och så säger han:
" Jorden speglar sig i himlen. "
" Och himlen speglar sig i jorden. "
" Ja "
" Himlen och jorden speglar varandra. Allt hänger ihop. "
" Ja, allt hänger ihop. "

Och helt plötsligt är det lilla kärret så mycket mer än en grå sörja.
Det är en plats där jag kan finna himlens spegelbild, där kan jag fånga ögonblick och möten, fånga allt som är nära och allt långt utanför min räckvidd.

Vagga, vagga

Stå säkert
förankrad
självsäkert
liksom träd, lyktstolpar, staket
allt förankrar sig i november

novembergrått lugn
placerar mina fötter
på jorden
marken bär
kontakt neråt
när jorden
vaggas, vaggas
in i vintersömn

jord ligger död
i sin vagga
allting
når sitt innersta mål
att somna in för att vakna på nytt
innerst in och djupast ner
föds det nya
vagga, vagga

jorden ligger i sin vagga
kryper in i sitt skal
vagga, vagga
vinterdröm
djupt nere förankrat
vaggar jorden i sin vagga
vagga, vagga
vintersömn

Under grå filtar

all min längtan
alla mina spruckna drömmar
finns i min röst

när jag sjunger
öppnar  min röst upp till rummet
längst in

där det fruset till is
förvandlats till sten
begravts under jord

hur ser det ut när det kommer fram i ljuset
stapplande, naket, undernärt

under grå filtar gömmer sig
det levande livet

Med min röst

Med min röst
kommer tysta skrik
speglar mig i ditt ansikte
du speglar tillbaka
du följer mina rörelser
så jag blir synlig för mig själv

tårarna bränner bakom ögonlocket
inget farligt
bara känslor som väcks upp
den heliga vreden
den heliga kärleken
det heliga som väcks upp i mig
bor i mig

det hårt knutna
öppnar
sitt hårda skal
november
lägger sig
som ett surmulet täcke
runt min nakenhet
inte frysa, inte klä av sig för mycket
skydda

men jag klär av mig naken
jag öppnar upp
och något litet
något stort, överväldigande
viskar, stönar, önskar, kräver
sin plats

kan bara älska tillbaka
finnas bredvid
finnas mitt i
finnas till
här och nu

det duger bra
här och nu

En sån där vanlig dag

en sån där vanlig dag
en sån där grå vanlig dag
inte för ljust, inte för mörkt
någonstans mittemellan
på gråskalan

en sån där vanlig dag
en sån där grå vanlig dag
när jag mår rätt vanligt
inte för ledsen, inte för glad
någonstans mittemellan
på gråskalan

en sån där vanlig dag
en sån där grå vanlig dag
jag tittar inte för djupt
jag tittar inte för högt
min blick lägger sig
någonstans mittemellan
på gråskalan

en sån där vanlig dag
en sån där grå vanlig dag
jag dansar i min medelmåtta
i min mittemellan värld
låter hjulet snurra
där jag går, står
där jag rör mig rakt genom gråskalan
föröker släta ut och finnas till

Allhelgona

För mig är allhelgonahelgen en tid för reflektion, allvar, en helg då jag sjunker in i mig själv.
Då försöker jag vila i allvaret, vila i att vara mig själv, sjunka in, sjunka ner. Behöver inte bevisa något, behöver ingenting. En stund av vila, att få lov till allvar, tystnad, reflektion, vi samlas utan så mycket behöver bli sagt.
Tänder ljus, kura skymning, en tid att helga varandet.
Ceremoni för att våga se sorgen, döden i ansiktet, skräcken, rädslan.
Jag kommer att tända ljus för de som inte lever, jag kommer att tända ljus för de som lever.
Jag kommer att tända ljus i mörkret.

November

I gammalnordisk kalender kallades november vintermånad.
Så som årstiderna är uppdelade här i norden så är november den sista höstmånaden och på så sätt i gränslandet till vinter. I den gamla romerska kalendern var november den nionde månaden uppkallat efter siffran nio, "novem" på latin.

Samhain var en keltisk skördefest där man firade sommarens slut och ses ofta som det keltiska nyåret. Man trodde att gränsen mellan vår värld och de dödas värld var som tunnast under denna tid. mellan den 31/10 och 1/11, den tidpunkt som vi idag firar halloween. Denna tidpunkt ligger mittemellan höstdagjämning och vinterdagjämning. Sommaren är slut och det nya andliga året tar sin början.

Alla helgons dag är dagen med fokus på alla helgon, alla helgon som inte fått en egen festdag fick på så sätt sin egen dag och detta är sedan tidig medeltid.