Dikt och bild: Fågelns vinge

fågelns vinge tar vid
där trädets grenar slutar
flyger från gren till gren
trädets hemligheter
sjungs fram ur fåglars strupar

sjunger om mörker
sjunger om ljus
om att dö på vintern
om att vakna på våren
om att leva på sommaren
om att fullbordas på hösten
från mörker till ljus
åter till mörker och ljus

fågeln bär en hemlighet
jag lyssnar på dess sång
omfamnar trädets stam
för att lära
för att bli
Ett

mina rötter ska växa sig starka
mina armar ska förgrena sig
i mitt hår bygger fågeln sitt bo
och därifrån vidgas min vy
jag tar sats och flyger

alltid för att återkomma
alltid för att ge mig av

Blicken

Jag söker blicken, mötet.
Linsen inväntar ögonblicket, jag vill fånga stunden när våra ögon möts. Även om det bara är för en kort sekund, så känns det, starkt. Jag kan bara ödmjukt ta emot gåvan att få titta in i naturens själ.

Rörhönan och dess ungar

Efter att ha gömt sig i vassen kom så äntligen rörhönan och dess ungar fram.

Morgon, kväll

Morgon och kväll första veckan i juni.
Rörhönan har äntligen fått sina ungar men dom ser man inte mycket av för hon döljer dom väl i vassen, men jag hör dom ooh ser deras små röda näbbar sticka fram. Endast hanen glider fram över vattnet alltid på språng. Även hackspetten fortsätter sitt matande av de små, men ibland måste även en hackspettsmor vila på en gren och putsa upp sina fjädrar. De söta kanadagässungarna har nu blivit rangliga tonåringar och den stiliga kråkan håller uppsikt över det hela. Det är ljust tidigt på morgonen och det är ljust till sent på kvällen.
Jag sitter nere vid vattnet och andas in den livgivande, helande och läkande skogen.