Den nyfödda blicken

den nyfödda blicken
tittar på mig
genom tid och rum
ser bortom
ser klart

den nyfödda blicken
behöver inte gräva sig in
i mitt inre
den är mitt inre
det tomma hålet
är fyllt av ovillkorlig kärlek

den nyfödda blicken
lämnar inga svar
den är svaret

Grått, brunt och vinterblekt vitt

En dag som är grå, brun och vinterblekt vit.
Mycket vackert.

Mitt inre ljus

När jag tappar bort mig själv
och vill hitta hem
då går jag till skogen
för att skruva tiden rätt
i skogen är alltid tiden rätt

i skogens famn
vilar jag tryggt
vid trädets rötter får jag fäste
hämtar näring
växer
blir mig själv igen

i skogens famn
omsluter jag mörker
mörker omsluter mig
vaggar mig till gryning
 gör mig levande igen

endast ett inre ljus
leder mig hem
hem till mina steg
hem till min andning
hem till mitt hjärtas slag

mitt inre ljus leder mig
 in i skogens famn

Söndagmorgon

Skönheten i den vindstilla morgonen. Söker mig till skogen, söker mig till en dag som vaknar. Dröjer mig kvar, låter tid upplösas, blir kvar i morgonen medans solen hissar sin flagg. Vill stanna upp, bli kvar, ännu en stund i skogens skönhet. Vatten rinner under isen, snirklar sig fram över stenen, vattnet tar inga rakar vägar, omfamnar sina hinder, flödet hittar sin väg. En skata håller mig sällskap, spejar över dammen. Tystnaden har en egen ton.