Skönheten i den vindstilla morgonen. Söker mig till skogen, söker mig till en dag som vaknar. Dröjer mig kvar, låter tid upplösas, blir kvar i morgonen medans solen hissar sin flagg. Vill stanna upp, bli kvar, ännu en stund i skogens skönhet. Vatten rinner under isen, snirklar sig fram över stenen, vattnet tar inga rakar vägar, omfamnar sina hinder, flödet hittar sin väg. En skata håller mig sällskap, spejar över dammen. Tystnaden har en egen ton.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar