Majbilder

Att vara i skogen i majmånad är ren lycka.
Allt det underbara gröna som spränger fram, ljuva, ljusgröna blad och blommor.
Fåglar, stora som små,  bygger bon och tar hand om sina små.
Och så ekorren som jag äntligen fångat på bild!

Knipan

Så var det nu dags för Knipan att stoltsera med sina små svartduniga ungar.
Och ungar är som är ungar är, fulla av liv och lek, ivrigt följer dom sin mamma som visar hur ett liv som Knipa ska levas, inte minst hur man kastar sig upp i luften för att sedan dyka ner i vattnet, om och om igen görs detta. Det gäller att vara uppmärksam så man inte kommer bort, överallt lurar det faror i vassen, men modern är beskyddande och skrämmer bort de som försöker närma sig.
Tillåter mig här att frossa i bilder på mamma Knipa och de underbara ungarna!
Även den svart - vita hanen får vara med på ett hörn, även om hans del i omhändertagandet av ungarna är obetydlig.

Kra Kra Kråka

Den första jag möter när jag kommer in i skogen är kråkan.
Han flyger, jag tror att det är en han, kors och tvärs över dammen, vakar över allt och alla. Ja nu är han ju inte den ende kråkan i skogen, det finns fler, men det är tydligt att han har sitt eget revir. Som skogens egna väktare sitter han högt upp i tallen och och när jag passerar honom är det som om jag passerar en port som leder mig in i skogen. Han spejar på mig, ropar ut sitt kra kra, som ett abrakadabra, och skogens  äventyr väntar . . .

Flyktighet

Det finns en flyktighet i bilden
försöker fånga till beständighet

det händer
en rörelse
sveper förbi
som liv

Under vingens skydd

En andfamilj ligger och vilar.
Eftermiddagen är grå och vindstilla och jag sätter mig en bit ifrån, är så försiktig och stilla som jag kan, dom accepterar min närvaro. Små nyfikna näbbar sticker ut från andmoderns skyddande vinge och jag ser hur det rör sig under hennes omfamnande kropp. Bredvid ligger hanen, vakande, plirande mot mig, ögonen öppnas och sluts, tills han slutligen slumrar in. Och visst är dom små bedårande!