Han flyger, jag tror att det är en han, kors och tvärs över dammen, vakar över allt och alla. Ja nu är han ju inte den ende kråkan i skogen, det finns fler, men det är tydligt att han har sitt eget revir. Som skogens egna väktare sitter han högt upp i tallen och och när jag passerar honom är det som om jag passerar en port som leder mig in i skogen. Han spejar på mig, ropar ut sitt kra kra, som ett abrakadabra, och skogens äventyr väntar . . .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar