Jag kryper in i mitt skal de mörkaste dagarna på året, jag stannar upp när kroppen går i vila, jag tillåter mig att krypa in under täcket, några dagar av nästan total overksamhet. Som björnen som kryper in i sitt ide. Kokongar i mörkret och stillheten.
Strax innan vintersolståndet, allt drar ihop sig, krymper, kryper ihop, för att det sedan vänder och vecklar ut sig med ljuset. Hur allt påverkas av ljus och mörker, hur allt drar ihop sig och vecklar ut sig. Den eviga rörelsen, kretsloppet, inom oss och utom oss.
I allt detta mörker och stillhet är det samtidigt så mycket ljus och ståhej, december är en hektisk månad. Detta står i stor kontrast till vartannat. Jag vet inte om naturen någonsin är tystare, lugnare, mer stillsam än just i december. Kontrasten är stor mot stadens brus och kommers, ljus och spektakel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar