Katedralen

Trädens kronor
är spirorna på min katedral
min katedral är helig
mitt allra innersta heliga

Där kan jag gråta
regnet sköljer bort
där kan jag grubbla
vinden blåser bort

Där kan jag vila
mossa, mjuk
där kan jag skratta
solen, strimma

Där kan jag sjunka djupt
himlen lyfter mig
där kan jag lätta
marken tar emot mig

Där kan jag vara vilse och ändå känna mig hemma
där kan jag vara mig själv