Marsbilder

Från snö och is till knoppar och fågelsång.

Skrattmås, Knipa, And och Kanadagäss

Ett vårtecken är när dammen börjar fyllas av fåglar, framförallt Änder, Knipor, Måsar och dom stora Kanadagässen. Hela skogen surrar av fågelläten, liv och rörelse. Att fånga fåglar på bild är inte lätt, men en och annan fastnar framför min lins.

Flyg, flygare, flyg!

Flyg

          flygare

                        flyg

fjäder
            fjun

faller
          faller
                    faller

fångas
            flyter
                      formas
            flyter
fångas

flyg

            flygare

                          flyg

Ta klivet ut

Ta klivet ut
våga andas
släppa taget

Med öppna ögon blunda
med slutna ögon se

Möta mitt inre
möta min tystnad
låta orden formas och gå sina egna vingliga vägar

Bryter ner mitt skydd
mina barriärer

min ofullkomlighet
vill jag våga möta
vill jag våga famna

bryter ner för att bygga upp
det är dags att födas på nytt

Naturen visar vägen

Naturen lär oss att vänta, lär oss att allt har sin tid. När vi tror att vi väntat tillräckligt ska vi vänta lite till. Naturen talar om för oss att vila, men att vila är inte att sova, att vila är inte att vara död, att vila är att hämta kraft. Det finns en rörelse i vilan, i det som är stilla, en mäktig och stark rörelse av liv.  I livet, stillheten, tystnaden, fångar vi rörelsen, i pausen hör vi efterklangen.. Att skapa kräver vila. Naturen visar vägen.

Det är lite synd om mars

Precis efter vintern och precis före våren, så är det med månaden mars, varken det ena eller det andra, varken vinter eller vår.
Det är lite synd om mars, vi vill att det ska vara så mycket mer än det är, våra förhoppningar är höga, nu är det väl ändå vår! Men mars ligger där vidsträckt och gör sig långsam, sneddar lite hit och lite dit och har liksom inte förstått vad vi vill. När jag fotograferar blir bilderna fula, dom vill inte göra sig till. Naket och skavt,utan skydd för skarpa solstrålar, blottlägger sig mars. Det är inte alltid lätt att se den nakna sanningen, utan skyddsnät framträder alla fåror, allt som samlat damm, allt som trängts bort. Gamla sår blir synliga, allt vi trodde vi glömt och var färdiga med lägger sig framför oss och ber oss vara förstående, ber oss hålla ut. Mars bär ingen mask. När vi speglar oss i mars vatten möts vi av det som är. Vi kan springa ifrån det som vill visa sig, men vi kan också stanna och se det i ögonen.
Möta och omfamna.

Gläntan

Jag tycker mig ana en glänta i skogen.
Jag följer ljuset, går så tyst jag kan, som om jag följde ett skyggt rådjur i spåren. Men ljuset gäckar mig. Gläntan är som en dröm, något jag vill nå, något jag längtar efter, men kanske aldrig uppnår.
Sträcker mig efter ljuset, sträcker mig efter löftena, sträcker mig efter något att sträcka mig efter.
Mossan bäddar in, gör min gång mjuk, som att gå på gröna moln.
Vinden är disträ, pustar fram ljudet av bilar långt borta. I gläntan blir ljuden svävande, glidande högt över våra huvuden.
Jag andas lugnt. Jag andas gröna drömmar. Jag andas den lugna rytmen av mitt hjärta. Jag andas.

Dårarna har en egen port

Dårarna har en egen port till himlen
det är den porten som bara kan ses från en liten tuva
eller från högsta berget

när barnet dansar fram
längtar gräset i dess spår
längtar efter det
som bara kan växa på vilda ängar

tuktade ögon blir blinda
går vilse på svart asfalt
snårig är vägen
som leder till hjärtat

Dunk dunk!
Mitt hjärta!
Dunk dunk!
Dårens egen port

porten har inget lås
ändå så svår att öppna
för dom som glömt

lyckliga dom som kan skratta åt sin egna trasighet
lyckliga dom som kan gråta av kärlek

Även en vinter blir vår

Allt är föränderligt
en vinter blir vår
även om den dröjer

Våren har sina
fläckar av snö
som en kvardröjande tanke
en tvekan

Men förändringen finns där
pågår ständigt
även om vi inte ser
det som växer i mörkret

En liten bagatell om snor

Kan någon förklara
varför näsan alltid rinner
jag knappast utanför dörren hinner
innan snoret åker hissen
upp och ner
endast en salt mersmak det ger.