det är den porten som bara kan ses från en liten tuva
eller från högsta berget
när barnet dansar fram
längtar gräset i dess spår
längtar efter det
som bara kan växa på vilda ängar
tuktade ögon blir blinda
går vilse på svart asfalt
snårig är vägen
som leder till hjärtat
Dunk dunk!
Mitt hjärta!
Dunk dunk!
Dårens egen port
porten har inget lås
ändå så svår att öppna
för dom som glömt
lyckliga dom som kan skratta åt sin egna trasighet
lyckliga dom som kan gråta av kärlek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar