Gläntan

Jag tycker mig ana en glänta i skogen.
Jag följer ljuset, går så tyst jag kan, som om jag följde ett skyggt rådjur i spåren. Men ljuset gäckar mig. Gläntan är som en dröm, något jag vill nå, något jag längtar efter, men kanske aldrig uppnår.
Sträcker mig efter ljuset, sträcker mig efter löftena, sträcker mig efter något att sträcka mig efter.
Mossan bäddar in, gör min gång mjuk, som att gå på gröna moln.
Vinden är disträ, pustar fram ljudet av bilar långt borta. I gläntan blir ljuden svävande, glidande högt över våra huvuden.
Jag andas lugnt. Jag andas gröna drömmar. Jag andas den lugna rytmen av mitt hjärta. Jag andas.