Det är som om allt stiger uppåt

För mig är april en rörelse.
Den sträcker ut sig, öppnar upp, andas och tar in, ny energi, liv. Från det ihoprullade, ihopknycklade, stiga ut, stiga upp. Det är en rörelse som liknar andningen, den tar in och den ger ut. För mig är alla rörelser en form av dans och dansen har lika många uttryck som det finns rörelser. Rörelsen kan vara så otroligt liten och så otroligt stor. Den öppnar upp och drar ihop sig. Alla växter, alla djur börjar som en spiral som sakta vecklar ut sig, spiralformen är som början på allt liv. För mig är april dansens månad, det är månaden när naturen sätts i rörelse. Det är ingen slump att jag just i april gärna fotograferar den blå himlen, det är som om allt stiger uppåt.

På grodpromenad

Inget dovt, mässande muller över skog och damm, inget kväkande bland löven, inte längre vara så försiktig var man sätter fötterna när man är ute och går, en intensiv lek och parningsvecka för groddjuren är över för denna gång. Och det känns lite tomt och tyst, som efter en riktigt rolig fest när alla gått hem. Det är fascinerande att på så nära håll få följa grodornas parningslek och det är i allra högsta grad ett vårtecken, när grodorna sveper in, sveper vintern ut, det måste nämligen vara minst 8 grader varmt i vattnet för att det ska bli något gjort.

Det är roligt att gå på grodpromenad, vart du än går slår du följe med en groda eller kanske en padda, fast det är nog mest grodor här i Slättadamm, som målmedvetet tar sig ner till vattnet. Många gånger är det en stor grodmadam med sin lille gubbe som klamrar sig fast på hennes rygg och släpper inte taget vad som än händer. En hona med hanen på ryggen rullade flera meter ner för en slänt, men inte en sekund släppte han taget och det slutade lyckligt tror jag för dom landade på magen. Ibland är det flera hanar som klamrar sig fast på samma hona, men det hindrar inte hennes väg fram till målet att hitta en plats att leka på. Vandringen kan ta ett till tio dygn och sträckan kan vara upp till två kilometer. De återvänder till samma vatten som de en gång föddes i, det tycker jag är fascinerande, det betyder att jag nu har följt några generationer på samma ställe. Yttre befruktning kallas det när honan lägger äggen och hanen sprider sina spermier över äggen och befruktar dessa. Väl i vattnet drar de amorösa lekarna igång och det hörs över hela nejden. Grodhuvuden som guppar upp och ner bland all rom kan se rätt slemmigt ut. Grodor som simmar under vattnet, grodor som simmar över vattnet, grodor som sitter på stenar och vilar och grodor som dyker. Ibland går det så häftigt till att dom dör. Efter någon vecka ser jag blöta groddjur ta sig upp ur vattnet för att att återvända in i skogen, till sina mörka, svala gömmen. Dom kan bli gamla och det tar några år innan en groda är könsmogen, men turen att bli jättegammal i det vilda är inte så stor.

Groddjuret är i många kulturer en symbol för fruktbarhet, livsförnyelse, återuppståndelse. När man på våren ser dom komma ur sina mörka hålor och nästan varit osynliga i flera månader, för att sedan skapa nytt liv i vatten, ägg som blir yngel som blir groda, så kan det kännas som just återuppståndelse och livsförnyelse. I det forntida egypten representerade det kombinerade vatten och landdjuret den ständigt förnyande processen och dyrkades som symbol för långt liv, nytt liv, fruktsamhet, överflöd och lycka.
Afrodite, kärlekens undersköna gudinna som föddes ur havet, hennes grekiska namn betyder " stigen ur skum" och grodan var även här en symbol för fruktbarhet, harmonisk kärlek och erotik.
Men det har också funnits en misstro och rädsla och man har sammankopplat grodan och paddan med hednatro, trolldom och mörka krafter. Det som förknippats med erotik, mörker, ljus, liv och död, och som varit sammankopplat med det kvinnliga har möts med misstro och rädsla och paddan har blivit häxans attribut, den så kallade farliga sidan av det kvinnliga.

Första gången jag såg en groda var på film, jag var i förskoleåldern och var på bio för att se Disneys Askungen. Som förfilm visades en naturfilm om grodor som satt och spände upp sig och ljudade. Det hela blev väldigt komiskt och vi skrattade högt åt dom lustiga groddjuren, bara kombinationen grodor och askungen ter sig nu i efterhand rätt lustigt. Men dom har etsat sig fast i mitt minne och det tror jag beror på att upplevelsen av askungen var så stark för mig, jag blev minst sagt besatt av denna saga efteråt. Askungen, liksom många andra sagor, handlar om transformation, hinder och utveckling, att gå från att vara någon och ha en tillhörighet till att mista allt, men genom hjärta, list, förnyad kunskap och kraft, ta sig ur det svåra och växa som människa. Och ser man på askungen ur dess djupaste innebörd så är den liksom många andra sagor en källa att ösa ur för inre utveckling. Det förstod jag inte då, men jag behövde sagans kraft och läste den om och om igen. När jag tänker på askungen samtidigt som jag tänker på grodor så hänger det hela ihop, att krossas och resa sig, att skapa nytt liv ut ur mörker, transformationen från yngel till groda, från barn till vuxen, från liv till död, från död till liv.

Efter regnet

I morse när jag vaknade var hela himlen åskgrå, regnet låg i luften liksom blixt och dunder, allt höll andan en kort stund innan det brakade loss. Blixtrar avlöstes av mullrande och det kändes som om det låg precis över oss, och så kom det förlösande regnet som hammrande skvalade ner. Första sommarregnet och åskan konstaterade vi och kunde därför njuta av det lite extra, allt som innehåller sommar är som balsam för själen.
Då kom jag att tänka på Alexandr Solsjenitsyn och en text som jag fick till mig för många år sedan. Jag och en vän satte ihop ett vis och dikt program som innehöll allt som vi tyckte om och berörde oss för att sedan till fots, med buss och genom att lifta ta oss urfattiga men med gott humör runt Gotland för att framföra vår skapelse. Det var ett äventyr fyllt av möten och en känsla av frihet. Min vän hade valt ut en text av Solsjenitsyn som heter " Efter regnet "och som jag fick recitera. En mycket vacker text som i sin enkelhet går djupt in till det mest essentiella i livet, det som gör livet värt att leva. Jag visste inte så mycket om Solsjenitsyn även om jag naturligtvis trots min ringa ålder hade hört talas om honom, det var något om Sovjet, fängelsevistelse, nobelpris, och jag kunde ta till mig texten, dess känsla och skönhet, men jag tror inte att jag då med min ringa livserfarenhet kunde ta in vidden av dess budskap, även om den berörde mig på djupet så att den än idag finns i mitt medvetande.
" Vi larmar och gör sig till " för att citera ur Shakespeares Macbeth, vår stund på jorden fyller vi med så mycket ovidkommande och tappar bort det som verkligen betyder något, kanske att bara andas under ett äppelträd. Men kanske behövs det att ha varit frihetsberövad på mer än ett sätt för att verkligen förstå vidden av något så enkelt. För mig på den tiden när jag först läste denna text var frihet något självklart och som jag tog för givet i den lilla del av världen som jag växt upp i. Jag andades frihet, jag levde frihet och gjorde vad jag ville och gick dit jag ville, jag sa vad jag ville och det kändes som om inget egentligen kunde stoppa mig. Men livets upp och nergångar, kriser och utveckling, både inom mig och runt om i vår värld, har ökat min förståelse för texten. Allt går i cykler, försvinner, kommer tillbaka, och detta är en text som då och då kommer tillbaka. Men hur var det nu den gick, jag söker på internet och ser att det i år är 100 år sedan Solsjenitsyn föddes och så sent som 2008 dog han 89 år gammal. Men hur ska jag hitta just denna text, men så av en lycklig slump ( om det nu finns något som slump ) så ramlar jag på en text som heter " Att andas " och det visar sig vara just den text som jag letar efter! Jag går ut i min trädgård när regnet gör uppehåll och andas in med slutna ögon, andas ut med öppna ögon och läser min text:

Att andas
Det har fallit ett lätt regn under natten. Himlen är alltjämt överdragen av moln, och då och då kommer några fina stänk.
Jag står under ett snart överblommat äppelträd och andas.
Inte bara äppelträdet utan också gräset runtom ger ifrån sig en aromatisk ånga efter regnet, och det finns inget namn för den ljuvliga vällukt som fyller luften. Jag drar in den med fulla lungor, förnimmer dess arom med hela mitt bröst, andas, andas, än med öppna ögon, än med slutna ögon, för jag vet inte vilket som är bättre.
Detta är den enda frihet, den enda men också dyrbaraste frihet, som fängelset berövar oss, att få andas på detta sätt, andas här. Ingen jordisk föda, inget vin, inte ens kvinnans kyss är för mig ljuvligare än denna luft, som är fylld av blomdoft, fuktighet och friskhet.
Vad gör det sedan att det blott är fråga om en liten stackars trädgård, inklämd mellan femvåningshusens burar.
Jag hör inte längre motorcyklarnas knatter, radiogrammofonernas vrål och högtalarnas smattrande.
Så länge man ännu kan andas under ett äppelträd efter ett regn är livet alltjämt värt att leva!

( översättning Hans Björkegren )

Morgon och kväll

Häromdagen såg jag äntligen min första sädesärla i Slättadamm!
Härmed är våren kommen på riktigt och nu känns det som att naturen har kommit ifatt efter en lång, kall vinter. Nere vid bäcken har jag också sett den första skymten av den gula Kallan som sticker upp bland gamla löv, det växer gul och vit Kalla där,  när det mesta fortfarande är i sin linda så piggar dom stora, gula blommorna upp rejält.

Jag går tidiga morgonpromenader när dimman och diset ligger tungt över dammen och skogen, det är så vackert och stilla, framförallt på vardagarna är det folktomt på morgonen. Det är jag, fåglarna och just nu under en intensiv period grodor och paddor som leker och parar sig i dammen. Och det gäller att se upp så man inte trampar på grodorna som tar sig ner till vattnet från skogen.
Från gråa, disiga morgnar till uppklarnande soliga eftermiddagar och kvällar, så har det sett ut några dagar nu. Det lite skarpare morgonljuset byts på eftermiddagen ut mot ett mjukare ljus, oavsett om solen lyser eller inte. På kvällen fylls skogen av människor och känslan är helt annorlunda än på morgonen, det har sin egen karaktär och båda är trivsamma på sitt sätt.

Om du vill se fler fina vårbilder så gå in på youtubekanalen ArtSis, där ligger bildspelet Springmeditation, med mina bilder från Slättadamm och min syster Monicas musik.

Som fria själar

Allting är två, tre veckor senare än förra året. Eller kan man säga så om naturen, att den är sen, naturen styrs inte av våra lagar det är snarare så att vi får finna oss i naturens egen rytm. Jag följer årstiderna i Slättadamm med min kamera och när jag tittar på bilderna från förra året och året före det så ser jag sädesärlan vippa runt, den gula och vita kallan blomma nere vid bäcken, kanadagäss som guppar runt i vattnet och paddorna som parar sig vid vattenbrynet  och det ungefär så här i mitten av april och några veckor framåt. I år, efter en lång, kall vinter, låter det vänta på sig.
Men skrattmåsen har kommit! Flaxar, tjattrar, dyker och är allmänt krävande, tar plats, tar uppmärksamhet, stökar och bökar. Men dom känns som en frisk fläkt och för mig ett tecken att våren och sommaren är i antågande i mitt lilla hörn av världen. Som fria själar lyfter dom från marken och är ständigt i rörelse. Det finns en lätthet och en retsam lättsamhet i deras rörelser, jag känner hur jag själv lyfter från marken, allting behöver inte vara så allvarligt. Om Mars är bron mellan vinter och vår så är april porten in, till ljuset, lättheten, vi andas in, andas ut, och lyfter. Det finns en lätthet i ljuset och våra kroppar slappnar av och när vi slappnar av då kan vi sträcka på oss. När jag flyger så står mina fötter på jorden, det är mina tankar, min själ och hjärta som lyfter och tar sats. Allt som håller mig tillbaka upplöses. Jag bjuder in skönheten, glädjen, kärleken att bygga bo i mitt hår.

Halleluja! Vinden blåser!

Halleluja! Vinden blåser, solen strålar och snön krymper bort!
Äntligen börjar det kännas som vår, vindar som sjasar bort vintern och kallar in våren!
Halleluja! Vill ropa ut min glädje!
Rensar bland vinterkläderna och vårkläderna, skakar av, luftar, provar, kasserar, lyfter fram, lägger tillbaks. Undrar om jag vågar lägga undan vinterkapporna och ta fram vårjackan, nä, en vinterkappa får allt hänga med en tid till bredvid vårjackan. Jag städar och rensar ut, så skönt, precis som vinden utanför mitt fönster ruskar om i trädtopparna så ruskar jag om bland trötta dammtussar. Städar, rensar och låter ljus och kraft komma in i mitt hem.
Halleluja! Nu vänder vinden!

April

Ordet april kommer av latinets aprilis som är en avledning av aperire, öppna.
I april öppnar naturen upp, vecklar ut, expanderar, stiger, lyfter. Från att allt har legat i en stilla vintersömn börjar vibrationer av liv långt ner under jorden för att sakta ta sig upp mot ljuset. Upp upp upp, allt vill stiga upp, ta nya tag, andas! Vi längtar efter ljuset, längtar efter att få titta upp mot en blå himmel och hämta kraft. Våra slaka kroppar sträcker på sig, våra tröttar själar andas in vårens friskhet.

Men april är den ombytliga månaden, april, april din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill!
Medans jag sitter här och skriver singalar just nu snöflingor ner från himlen, aprilväder som det kallas. Men det spelar ingen roll, det är vår i luften! Så det så.