På grodpromenad

Inget dovt, mässande muller över skog och damm, inget kväkande bland löven, inte längre vara så försiktig var man sätter fötterna när man är ute och går, en intensiv lek och parningsvecka för groddjuren är över för denna gång. Och det känns lite tomt och tyst, som efter en riktigt rolig fest när alla gått hem. Det är fascinerande att på så nära håll få följa grodornas parningslek och det är i allra högsta grad ett vårtecken, när grodorna sveper in, sveper vintern ut, det måste nämligen vara minst 8 grader varmt i vattnet för att det ska bli något gjort.

Det är roligt att gå på grodpromenad, vart du än går slår du följe med en groda eller kanske en padda, fast det är nog mest grodor här i Slättadamm, som målmedvetet tar sig ner till vattnet. Många gånger är det en stor grodmadam med sin lille gubbe som klamrar sig fast på hennes rygg och släpper inte taget vad som än händer. En hona med hanen på ryggen rullade flera meter ner för en slänt, men inte en sekund släppte han taget och det slutade lyckligt tror jag för dom landade på magen. Ibland är det flera hanar som klamrar sig fast på samma hona, men det hindrar inte hennes väg fram till målet att hitta en plats att leka på. Vandringen kan ta ett till tio dygn och sträckan kan vara upp till två kilometer. De återvänder till samma vatten som de en gång föddes i, det tycker jag är fascinerande, det betyder att jag nu har följt några generationer på samma ställe. Yttre befruktning kallas det när honan lägger äggen och hanen sprider sina spermier över äggen och befruktar dessa. Väl i vattnet drar de amorösa lekarna igång och det hörs över hela nejden. Grodhuvuden som guppar upp och ner bland all rom kan se rätt slemmigt ut. Grodor som simmar under vattnet, grodor som simmar över vattnet, grodor som sitter på stenar och vilar och grodor som dyker. Ibland går det så häftigt till att dom dör. Efter någon vecka ser jag blöta groddjur ta sig upp ur vattnet för att att återvända in i skogen, till sina mörka, svala gömmen. Dom kan bli gamla och det tar några år innan en groda är könsmogen, men turen att bli jättegammal i det vilda är inte så stor.

Groddjuret är i många kulturer en symbol för fruktbarhet, livsförnyelse, återuppståndelse. När man på våren ser dom komma ur sina mörka hålor och nästan varit osynliga i flera månader, för att sedan skapa nytt liv i vatten, ägg som blir yngel som blir groda, så kan det kännas som just återuppståndelse och livsförnyelse. I det forntida egypten representerade det kombinerade vatten och landdjuret den ständigt förnyande processen och dyrkades som symbol för långt liv, nytt liv, fruktsamhet, överflöd och lycka.
Afrodite, kärlekens undersköna gudinna som föddes ur havet, hennes grekiska namn betyder " stigen ur skum" och grodan var även här en symbol för fruktbarhet, harmonisk kärlek och erotik.
Men det har också funnits en misstro och rädsla och man har sammankopplat grodan och paddan med hednatro, trolldom och mörka krafter. Det som förknippats med erotik, mörker, ljus, liv och död, och som varit sammankopplat med det kvinnliga har möts med misstro och rädsla och paddan har blivit häxans attribut, den så kallade farliga sidan av det kvinnliga.

Första gången jag såg en groda var på film, jag var i förskoleåldern och var på bio för att se Disneys Askungen. Som förfilm visades en naturfilm om grodor som satt och spände upp sig och ljudade. Det hela blev väldigt komiskt och vi skrattade högt åt dom lustiga groddjuren, bara kombinationen grodor och askungen ter sig nu i efterhand rätt lustigt. Men dom har etsat sig fast i mitt minne och det tror jag beror på att upplevelsen av askungen var så stark för mig, jag blev minst sagt besatt av denna saga efteråt. Askungen, liksom många andra sagor, handlar om transformation, hinder och utveckling, att gå från att vara någon och ha en tillhörighet till att mista allt, men genom hjärta, list, förnyad kunskap och kraft, ta sig ur det svåra och växa som människa. Och ser man på askungen ur dess djupaste innebörd så är den liksom många andra sagor en källa att ösa ur för inre utveckling. Det förstod jag inte då, men jag behövde sagans kraft och läste den om och om igen. När jag tänker på askungen samtidigt som jag tänker på grodor så hänger det hela ihop, att krossas och resa sig, att skapa nytt liv ut ur mörker, transformationen från yngel till groda, från barn till vuxen, från liv till död, från död till liv.