Som fria själar

Allting är två, tre veckor senare än förra året. Eller kan man säga så om naturen, att den är sen, naturen styrs inte av våra lagar det är snarare så att vi får finna oss i naturens egen rytm. Jag följer årstiderna i Slättadamm med min kamera och när jag tittar på bilderna från förra året och året före det så ser jag sädesärlan vippa runt, den gula och vita kallan blomma nere vid bäcken, kanadagäss som guppar runt i vattnet och paddorna som parar sig vid vattenbrynet  och det ungefär så här i mitten av april och några veckor framåt. I år, efter en lång, kall vinter, låter det vänta på sig.
Men skrattmåsen har kommit! Flaxar, tjattrar, dyker och är allmänt krävande, tar plats, tar uppmärksamhet, stökar och bökar. Men dom känns som en frisk fläkt och för mig ett tecken att våren och sommaren är i antågande i mitt lilla hörn av världen. Som fria själar lyfter dom från marken och är ständigt i rörelse. Det finns en lätthet och en retsam lättsamhet i deras rörelser, jag känner hur jag själv lyfter från marken, allting behöver inte vara så allvarligt. Om Mars är bron mellan vinter och vår så är april porten in, till ljuset, lättheten, vi andas in, andas ut, och lyfter. Det finns en lätthet i ljuset och våra kroppar slappnar av och när vi slappnar av då kan vi sträcka på oss. När jag flyger så står mina fötter på jorden, det är mina tankar, min själ och hjärta som lyfter och tar sats. Allt som håller mig tillbaka upplöses. Jag bjuder in skönheten, glädjen, kärleken att bygga bo i mitt hår.