September är som en medelålderskris.
Jag glider runt och vet inte vart jag ska landa, varför en kris när allt borde vara fint och bra. Jag har allt. Vilse i mig själv, vem är jag och vad kommer sedan? Som att landa ensam i soffan efter en fest, sommarens ljus och nöjen förbytts i höstens vardag och tilltagande mörker. Önskan om en fest som aldrig tar slut, ett ljus som ska vara för evigt. September är en svår månad för mig, en brytningspunkt mellan sommar och höst, en förändring som smyger på och som jag har svårt att acceptera. Jag känner mig nästan lurad på sommarens konfekt, september fortsätter att bjuda på sommarskimmer och solsken men min kropp visar tecken på trötthet när jag borde vara stärkt och utvilad. Kan det vara så att man behöver vila efter en intensiv sommar? I det gamla bondesamhället var våren och sommaren och en bit in på hösten årets intensivaste period och det var först när allt var skördat och omhändertaget som man kunde dra ner på takten och vila, vintern var mer en viloperiod både för människa och natur. Och jag har alltid kännt att jag har haft mer energi under den ljusa årstiden och mer gått i dvala under vintern. Jag tror det skulle passa mig att jobba sommarhalvåret och vila på vintern. Men detta är en ordning som inte passar vårt samhälle idag då vi helst ska vara aktiva året runt.
Förändringar och brytningspunkter, stora som små, innebär att man är i landet mittemellan, där det inte finns fast mark under fötterna och jag tror att vi människor påverkas av detta olika mycket, för vissa är det bara som en krusning på vattnet, för andra som en hel storm. Våren och hösten är två starka brytningspunkter då vi går från vinter till vår, sommar till höst, från mörker till ljus och ljus till mörker. Det är väldigt vanligt med vår och höst depressioner och vissa har bara det ena som återkommer och vissa har både ock. Jag har märkt på mig själv att våren med sitt ljus ger mig energi och jag lyfter medans hösten, som jag börjar känna av redan i slutet av juli, gör mig trött och nedstämd. Jag känner att det sakta blir mörkare på kvällen, jag känner att vårens ljusa energi börjar tryta och jag får sakta ner. Jag liksom naturen går in i nästa fas. Aktivitet och vila, det ena finns inte utan det andra. Ingen är förevigt ung, en sommar blir till höst, och så går det runt.
Eftersom detta återkommer varje år för mig så har jag med tiden lärt mig att hantera det. Först överrumplas jag av att det händer, jag tycker alltid att det kommer för tidigt, herregud det är ju fortfarande sommar ju! Sedan infinner sig en känsla av förträngning, jag försöker låtsas som att det inte händer och då rusar jag på lite extra mycket för att inte känna att det händer. Och när jag då rusar på så blir jag ännu mera trött och med tröttheten kommer nedstämdheten och en känsla av att jag inte duger. När jag förstår att jag inte kan fly, det finns inga flyktvägar som inte leder mig tillbaka till mig själv, när jag måste stanna upp, kanske av utmattning, då kommer vilsenheten och tomheten, jag måste liksom kinesen som sitter vid vägkanten vänta in min själ innan jag kan gå vidare.
Vem vill vara vilsen? Vem vill känna tomhet? Med vad ska jag fylla hålen och den obestämbara längtan? Det jag lärt mig är att vänta in, låta känslor av oro passera. Möta känslorna av tomhet, vilsenhet, av att inte duga, låta dom finnas, låta det göra ont. Det finns ingen annan väg än att gå rakt igenom elden för att komma ut på andra sidan. Våga tro att det håller. När jag faller, när jag landar, landar jag ner i mig själv. Jag blir närvarande i mitt liv här och nu.
Gång på gång gör jag denna resa inom mig, men jag har lärt mig att känna igen signaler och beteende och fast att det fortfarande gör ont så kan jag nuförtiden mildra förloppet.
Livet är till för att levas med sina upp och nergångar.
Precis som årstiderna så förändras vi. Genom att följa årstiderna i naturen så kan jag även följa min egen inre natur. Jag märker att jag följer ett visst mönster under året och det finns sånt som återkommer från år till år, från årstid till årstid, varje månad har sin rytm, ja varje dygn med sin dag och sin natt.
Låt inte någon ta ifrån dig din rytm.
