Att vara fisk innebär att leva sitt liv under vattenytan, så fort den kommer upp på land är den dödsdömd. Människan liksom många andra däggdjur lever sitt liv på land, även om den korta stunder kan vara under vattnet, men flyga gör detta människodäggdjur inte för egen maskin. Så har vi fågeln som både vistas på land, i luften och i vattnet, magiskt och fascinerande när man tänker på det. Varför har inte vi den förmågan? Vi har alla vår roll att fylla i naturens kretslopp, även om människan många gånger spelar väldigt underliga roller.
Fågeln är som en koppling mellan himmel, jord och vatten. När jag ser fåglar lyfta från marken eller från en gren för att ta sig ännu högre upp i trädtoppen och ännu högre upp mot himlen, lekande lätt ser det ut, så följer jag den med blicken och det är som att jag med blicken också får lyfta från marken. Det enda som kan flyga finns inom mig och det är själen, tankar som lyfter, fantasin som får ta språng. Jag följer fågeln med min blick tills den försvinner bort någonstans. frihet förknippar jag med fåglar, längtan bort. Duvan är en vacker symbol för fred, ibland ser jag vita duvor i skogen, och tänk dessa brevduvor som under brinnande krig flög med post över krigsfält! Duvor är så vanliga att du knappt lägger märke till dom, överallt ser man dom i stadsbilden, nedskräpande och smutsiga, annat är det med duvorna jag möter i skogen, där får dom en annan resning och värdighet. En annan vanlig fågel i vår närmiljö och i våra parker med vattendrag och dammar är änderna. Jag ser änderna flyga ibland och då ser dom kraftfulla ut när dom breder ut sin vingar, men oftast vankar dom vi strandkanten, putsar sin fjädrar eller går upp en bit i skogen där jag även tror att dom ligger och ruvar på sina ägg, en bit från allt ståhej. Det ser roligt ut när dom dyker och det enda man ser är en stjärt och två sprattlande fötter som sticker upp ur vattnet. Det finns något sävligt över anden, den utstrålar en slags trygghet, och år efter år kan jag möta samma par. Lite undanskuffade från de andra är två hanar som slagit sig samman, de vistas mest i det lilla kärret. jag får en känsla av att det är ett homosexuellt andpar. Anden är också stolta föräldrar som majestätiskt rör sig runt med sina ungar och under sommaren har man ynnesten att få följa dessa små telningar och deras beskyddande föräldrar. En annan rolig fågel är skrattmåsen och andra måsarter som hittat till vårat kärr på våren och sommaren. Dom är de mer fart på, dom skränar, flyger och dyker mest hela tiden, det är som om dom inte har någon ro i kroppen, dom känns mer som kustfåglar, med en vidare horisont och vana att kunna ta ut svängarna. Lägger ägg och sköter ungar gör dom någon annanstans, det har jag aldrig sett i Slättadamm. Och så har vi den bedårande knipan och den skygga kolsvarta rörhönan och så kanadagässen med sina enorma kroppar, att se dom flyga är en syn! Våren är en intensiv tid i djurriket och att få följa alla dessa fågelfamiljer är fantastiskt.
Att kunna flyga vore ju fantastiskt förstås, men så länge jag har tillgång till mina sinnen och min fantasi har jag kommit en bit på väg.
Bilderna idag är på några av de fåglar jag möter i Slättadamm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar