När jag tittar igenom mina bilder för mars så sticker den här bilden ut, främst för att den är så intensivt blå, den utmärker sig när färgskalan just nu mest är dovt brun, grå, den vintertrötta, avskalade tidiga vårpaletten, när naturen fortfarande hämtar sig efter en lång vinter.
Bilden är väldigt koncentrerad, det är höga träd som speglar sig i ett spegelblankt vatten, inte en vindpust. Vi ser bara speglingen och tall och grantoppar som bildar en fransig kant som sticker fram bakom den tunna isen som fortfarande ligger kvar på dammen. I bildens nedre kanten ser vi lite av strandkanten. Isen skvallrar om att det fortfarande är tidig vår.
Bilden är väldigt medvetet konstruerad i den stunden jag tog den, jag ville fånga den intensivt blå färgen och jag skapade en bild som visar all min längtan efter en blå vårhimmel. Den är en spegling av en inre önskan och i mitt bildskapande har jag makten att välja vad jag vill se och vad jag vill visa. Jag har alltid fascinerats av speglingar och hur perspektiv kan förvrängas. För att leka med perspektiven så vände jag bilden så träden stod upprätt med topparna mot "himlen" och grästuvorna får bilda något slags mörka moln eller kanske ufon från en annan planet! Tillsammans bildade de bägge bilderna en fin helhet där strandkanten går som ett band mellan de båda bilderna och där de möts i mitten. Upp är ner och ner är upp. Så ock i himlen, så ock på jorden.
Vi speglar våra önskningar, vi bygger våra världar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar