Grunden i ett aktivt, hälsosamt liv, sägs det. Det är nog sant eftersom det är så enkelt och grundläggande. Oavsett väder, ut och gå, oavsett hur man mår, ut och gå. Ju äldre jag blir ju mer skalar jag av, jag skalar av "måste", jag skalar av "borde", försöker i alla fall. "Jag borde träna, jag borde äta si och så" eller "jag måste göra ditt, jag måste tänka datt", dessa ord maler runt som ett kvarnhjul i våra liv, men vad ska jag med dessa måsten och borden, ingenting, absolut ingenting. Det enda jag egentligen är ute efter och som präglat hela mitt liv är att bli hel, att komma nära min egen sanning och att leva efter den, att bli så mycket mig själv som jag bara kan bli. Och det är en resa, det kan vi nog alla skriva under på, att bli sig själv och få vara sig själv. Vägen dit kallas livet, denna knögliga väg full av berg och dalar, sidospår och huvudvägar, där ibland rätt visat sig vara fel och fel visat sig vara rätt. Jag läste idag några rader av Carl Jung den stora psykoanalytikern, det handlade om personlig utveckling och att vi i denna process går runt samma teman hela tiden för att gradvis närma oss vår kärna. Men, menar Jung, i verkligheten rör vi oss inte utan är hela tiden vid samma inre punkt, för att citera Jung: "Originally we were all born out of a world of wholeness, and in the first years of life, are still completely contained in it. Later we loose it and call it progress when we remember it again." När vi kommer ihåg vem vi är då har vi nått vår inre kärna. Kanske innebär detta också att acceptera vem vi är. Människans väg, narrens väg, det lilla barnets väg genom livet, är en väg genom många roller och prövningar för att hitta tillbaks till sig själv, till sin egen helhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar