Har väntat in detta ögonblick, tänkte det skulle bli barmark, tänkte det skulle bli mer vår, men våren dröjer och jag vill inte vänta mer. Vårstigarna ligger mer orörda, ingen har plogat bort snön och det gör dom mer otillgängliga. Det är jag och dom höga furorna och de massiva stenblocken som ligger utslängda längs stigen. Det är kuperat, jag stretar fram, jobbar med kroppen, tar ut mig, svettas. Det knarrar när jag går, det frasar om jackans tyg och först när jag står still hör jag skogens tystnad. Andas in, andas ut. Jag viker av och går mot ängen som jag oftast går till på sommaren när det blommar, nu åker några barn kälke i branten.
Vägarna är vackra när dom slingrar sig, bakom hörn tronar gran på gran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar