Fasta och karneval

I februari börjar fastan, efter några dagars frossande i semlor och annat som ska lägga på hullet så börjar fastan som sedan varar ända fram till påsk. De gamla romarna firade Februa, reningsfester, namnet som kom av den etruskiske guden Februus som var de dödas och reningens gud, där av namnet februari. Att romarna firade just då den 15 februari berodde på att februari då var den sista månaden på året och man förberedde sig inför det nya året som sammanföll med första mars och våren. I Sverige är det fortfarande vinter i februari och kanske lockar inte karnevalsfirande just då, vi väntar till senare på våren och sommaren innan vi tar av oss kläderna och dansar på gatorna. Men på många håll i världen är det just karneval som gäller i februari, man firar och festar av hjärtans lust innan fastan tar vid.

Februari, feber, rening, utrensning. Det är fascinerande med namn, dom berättar så mycket, bär på en historia som vi fortsätter att bära med oss, in i vår tid, i våra vanor och ritualer. Fastan är ju absolut en typ av rening, vi rensar ut för att något nytt ska kunna spira. Det blir en tid av eftertänksamhet. Genom att inte frossa i mat eller vad som helst som det går att frossa i, så vilar vi kroppen och våra sinnen. Vi får en möjlighet att återhämta oss.

Karnevalen är också en form av feber, rening, utrensning. Vi lever ut, kan ta på oss en mask och bakom den bli något annat. Karnevalen är en ventil och i samhällen där det inte går att uttrycka vad man vill så blir karnevalen en möjlighet för människor från olika samhällsklasser att mötas på lika vilkor i ett karnevalsrus.

Dagens bild är en blomsterknopp. Denna buske växer precis vid näckrosbron och tidigt ser jag dess knoppar och tålmodigt väntar jag på att den ska slå ut. Men det tar tid, det kräver tålamod.