Trollflöjten Akt 4, Blicken

Det som slog mig med mest kraft när jag såg Trollflöjten var blicken, blicken mellan Sarastro som är ledare för frimurarbrödraskapet och Nattens Drottning. Sarastro rövar bort Pamina som är dotter till Nattens Drottning, han tycker att hon har ett dåligt inflytande över sin dotter och hon är förtvivlad och rasande över att bli fråntagen sitt barn och vill hämnas. När man ser det bara så här så ser det ut som vilken familjekonflikt som helst där föräldrarna inte kommer överens och där dottern nu har blivit så gammal så hon slits mellan dessa två krafter och att hitta sin egen väg. Det är lätt att se det som att Sarastro står för ljuset, humanitet, frid och Nattens drottning står för mörker, ondska, hämndbegär, det är lätt att vilja polarisera och dela in i ont och gott. Mozart och librettoskrivaren Emanuel, som båda var hängivna frimurare hade säkert sina baktankar och skrev utifrån den tiden dom levde i, men det blir inte en fantastisk opera, kanske den mest populära, om det inte fanns mer än bara gott och ont. I slutet av operan när Tamino och Pamina vandrar genom skärseld och fasor, tillsammans förenade och skyddade av  kärlekens och musikens kraft, får vi i Bergmans uppsättning se Sarastro och Nattens Drottning titta på varandra, han i sitt rike och hon i sitt, men dom tittar på varandra och jag ser ingen ondska i blicken. Allt känns i ett ögonblick förenat, som om ingen polaritet fanns, som om jag/vi inte längre behöver dela upp i gott och ont, mörker och ljus, manligt och kvinnligt, allt finns inom oss. Det som blicken säger är att det spelar ingen roll vem som är god eller ond i sagan, vem som har vilken roll, rollerna kan spelas av oss alla, både den goda och den onda rollen. När vi inte ser vår egen del av dramat lägger vi allt utanför oss själva och det är den andre det är fel på. Jag ser Sarastro och Nattens Drottning som EN person i all sin komplexitet och jag tycker att Bergman fångar detta fint i denna upsättning. I all luftig enkelhet väver han en komplicerad väv som aldrig skriver mig på näsan.

Imorgon är det dags för Akt 5, Det är mod.


Dagens bild är på en gång himmel och jord, trädet speglar sig i vattnet och trädets rötter växer i vattenbrynet.