Februus, Februarius, Februari

Innan vi började använda oss av den romerska kalendern i Sverige kallades februari för Göjemånaden. Göj kommer troligtvis från det isländska ordet goi, kan skrivas gae, som betyder "tunn snö, spårsnö"och kan komma från det grekiska ordet chion som betyder snö, alltså snömånaden.

Den första romerska kalendern från cirka 700 f kr hade bara 10 månader, då fanns inte januari och februari, men att bara ha 304 dagar på ett år gjorde året alldeles för kort och med den andre romerska kalendern lade man till två månader och skottdagen. På det viset blev februari årets kortaste månad.

 Februari var från början den tolfte och sista månaden på året. Romarna firade nyår när våren tog sin början kring första mars, det var för dom förlåtelsens, reningens och den nya börjans månad. Namnet Februari kommer av latinets Februarius som kommer av den etruskiska guden Februus, de dödas och reningens gud i både romersk religion och etruskisk mytologi. Februus gav namn åt de reningsfester, februa, som romarna ägnade sig åt. Februari är än idag är en blandning av fasta och karneval på många håll i världen, tänker på vår semla som är en kvarleva när det gällde att äta och fylla på inför fastan.