Dagarna med snö som ligger kvar på marken och som bäddar in landskapet i ett vitt täcke går oftast att räkna på ena handen, om ens det. Och ändå fortsätter vi att hoppas och tro att just i år kommer det att bli annorlunda. Vi kommer ihåg vår barndoms vintrar då snön låg hela vintern och vi minns hur vi åkte kälke timme efter timme. Fotbollsplanet i mitt bostadsområde där jag växte upp spolades med vatten och jag frös om tårna när jag gled runt på den knögliga isen i för stora skridskor som hette Susanne och stora var dom för dom skulle räcka mer än en säsong tyckte min far.
Men jag tror inte det var flera vintervita dagar förr i denna landsända, vi minns det som gjort starkast intryck på oss, som barn är vi i tiden här och nu, en dags pulkaåkning kan vara en evighet . Som barn bedömde vi inte vädret som bra eller dåligt, allt var ett äventyr, kotten på marken, förälderns rynka mellen ögonbrynen, regndroppar mot fönstret.
Dagens bild är från en av de ovanliga dagar när hela Slättadamm var alldeles vintervitt, fantastiskt vackert. Jag pulsade fram och det var alldeles vindstilla. Några dagar fick vi uppleva drömmen om en vit vinter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar