fredag 26 januari 2018

Jag kan alltid gå ut i skogen

Skogen finns där, alltid, den ropar inte, skriker inte, begär inte, önskar inte, behöver inte mig och min existens. Men jag behöver skogen, naturen, som är min livslunga, där kommer jag i balans. Jag kan alltid gå ut i skogen och inhämta kraft, vi kan alla inhämta kraft där, helt gratis. Den dagen skogen är borta finns inget mera liv, vi är helt beroende av den, den är inte beroende av oss. Där kan jag bara vara och ändå vara fullkomligt uppfylld. När jag är orolig blir jag lugn, när jag är trött får jag energi. Jag kan vara mig själv.
Jag älskar havet, klippor och sandstrand, men ska jag välja så har jag hellre närheten till skog, jag upplever variationen i naturen större där. För mig är träd väldigt viktiga, när jag bodde i lägenhet sög jag in varenda trädstump som växte utanför mitt fönster, njöt av varenda syrenbuske som blommade utanför min port, det behövdes så lite och så är det än idag fast jag har hela skogen omkring mig behövs många gånger bara ett träd att luta sig mot, sitta under, och jag njuter.
Naturen visar vägen på alla sätt, den visar resning, styrka, skörhet, skönhet, lugn och storm, värme och kyla, från det allra minsta lilla kryp till det högsta träd. Naturen visar att allt är ett samspel där alla har en möjlighet att finnas till på sina villkor, bara man är varlig och visar respekt för det levande.
Naturen är frihet, det är en frihet att få vara i naturen, att inte ha tillgång till det måste vara det värsta fänelset.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar