Det är en vacker bild, ren, koncis, tydlig, karg skulle man också kunna säga, som ett stilleben, ett stycke natur utan hemvist. När vi ser på bilden vet vi inte var vi är, det skulle kunna kunna vara var som helst, den är tidlös. När vi tittar på den infinner sig ett lugn, en stillhet utan distraktioner, man kan kalla det för meditativt.
Det är islossning, något är på gång, isen är full av gropar, som en bild av månen eller någon annan planet där inget växer. Bilden kan man säga har tre fält, först är det stenens gropar och buktningar, som ser både lite sträv och mjuk ut på samma gång. Sen har vi isen med dess gropar och buktningar, blir som en spegelbild av stenen, i dessa båda finns det en rörelse , ojämnheter som bildar skuggor och variation. Mittemellan ligger det stilla, spegelblanka vattnet, speglar den grå himlen. Detta ger en spänning i bilden, mellan stenens och isens krumbuktiga rörelser och vattnets jämkning mellan de båda. Isen håller på att brytas ner, glider längre och längre bort från stenen. Stenen håller också på att brytas ner, det mjuka, följsamma vattnet slipar stenens hårda yta, långsamt, långsamt.
Jord och vatten, två element, det fasta och det flytande, intill varandra, sammankopplade, i tiden, i rummet. De båda bildar långsamma rörelser, förflyttningar. Landmassor glider ihop och glider isär, landmassor sjunker och stiger upp ur vattnet. Isarna vandrar, kränger sig fram, ristar in sina budskap i klipporna.
Jag tänker på att människan består av så mycket vatten, och jord, av jord är vi komna och jord skall vi åter varda. Vi är så beroende av detta samspel mellan alla elementen, jord, eld, vatten, luft, vi är endast en liten fluglort i tiden och vår planets historia. Men vi behandlar naturen som maktgalna kejsare och tror att vi har något att säga till om hur denna jord ska styras, men bara en sak är säker, allt ont vi gör kommer bara att landa i vår egen mage.
Denna bild tog jag en dag i januari, jag slogs av dess strama, vackra komposition. Som vanligt skapades bilden där och då, ingen efterbearbetning. Detta blir den sista bilden för januari, imorgon tar februari vid, den sista vintermånaden.
Det ser jag fram emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar